Ni vet känslan man har då man inte ätit på för länge och minsta grejen, t.ex. att man fäller en penna på golvet, kan få en att börja lipa. Föreställ er den situationen i en svettig svinstia. När universum inte ville att nålen sku träffa v. jugularis på gris nr. 24/42, klockan var sju på kvällen, senaste matpausen var före elva o en gris hoppade upp på min rygg så att jag tappade nålens plastskydd mellan springorna ner i skitavgrunden - då hade jag lust att lägga mig ner raklång i dyngan, gråta o helst bli uppäten av svinen. Jag var så färdig. Nästan som i Jeppo då jag bara inte klarade av att medicinera mera grisar (Laura, tack för hjälpen!).
Igår tänkte jag ändå att det var bäst att undvika att kräla i kakka framför två män, så jag raivotänkte "it's all in your mind!" från The Killers låt Spaceman, och fortsatte ta blod. 106 blodprov är mycket. 42 trynprov för den delen också. Två svin skulle dessutom avlivas och obduceras (jag var helt pro med bultpistol, puukko o skalpell), och finfina bölder hittades, hurra! Resan hem från Koskenkorva var evighetslång. 3½ timme till Humppila o sen 1½ med egen bil (okej, mammas) tillbaka till Grani. Ankomst 01.05. Huhhu.
Väckning 06.30 efter en 19-timmars svindag gjorde ont i själen. (Och lungorna.)
No comments:
Post a Comment