Eftersom Petro inte har ord så fick jag i uppgift att skriva detta inlägg. Vår resa har fortsatt men jag går tillbaka några dagar för att tala om vår tid på Koh Tao.
Koh Tao är en 21 kvadratkilometer stor ö ganska nära den mer kända turistön Koh Samui. Till Koh Tao kommer unga människor, backpackers och en och annan wannabee med kappsäck, för att dyka. Eftersom dykare är ascoola får Koh Tao en underbar stämmning. Om man frågar dem som varit på Koh Tao en längre tid hur det kom sej att de är på ön får man egentligen alltid samma svar: de kom för att stanna några dagar för att ta sitt open water (dykcert) men de är ännu kvar.
Vi hade tänkt stanna på Koh Tao 4-5 dagar. Petro skulle ta Open Water och jag advanced open water. Vi åkte från Koh Tao på söndag d.v.s. 14 dagar efter att vi kommit till ön och jag kan ärligt säga att det sög. Det sög så mycket att vi totalsurade i HuaHin i ett dygn efteråt.
Vad gjorde Koh Tao så speciellt då? Vad kommer jag aldrig att glömma?
1) Dykningen. Sairee cottage diving, stället vi bodde på första natten men absolut INTE skulle dyka på. DM Nat lyckades dock övertala oss med sin charm och vi loggade båda närmare 20 dyk med dem. Petro gjorde Open Water och Advanced Open Water och jag gjorde.... Jaa... Ska vi säga Advanced Scuba diver och en massa fundives. Med oss hem har vi egna masker (jag älskar min trots att jag INTE får le i den, diving is a serious business you know!) och världens coolaste dykfilm där 2 dykande veterinärer utför ett hjältedåd genom att rädda livet på en skölpadda. Som minnen har vi soliga och mindre soliga dagar på båten, tjafsande med diverse dykinstruktörer, nattdyk, rockor, enorma fiskstim, nudibranches, räkorräkorräkor och portugisisk räpp. Men tyvärr ingen valhaj. But still f*cking awesome! ;)
2) Dagarna utan dyk. Vissa dagar var vi 2 pers och vissa 3 men för det mesta spenderade vi dem genom att köra runt på den brutalt vackra, branta och gröna ön för att ta oss till diverse stränder. På stränderna snorklade vi (med hajar!), hoppade från 12m höga klippor efter livsfarliga bergsklättringar upp så att adrenalinet fick benen att skaka (tips: håll benen ihop och rumpan in, det tror jag vi gör nästa gång!) och lekte som 5-åringar i vattnet. Och ja, kanske vi blev lite förälskade, i livet.
Cliffjump 12m. Vi klättrade längs med repet som syns till vänster.
3) Maten. Det blev vår grej att beställa in c 5 varmrätter och dela. Till detta förstås passliga drycker som öl och fruktshakes. De som känner mej förstår. Mat!!!<3 priset för hela kalaset oftast 7-13 euro.
4) Sairee cottage. Blev vårt andra hem. Både bungalow U och S6.
5) Människorna. Nu blir t.o.m jag speechless. Älskar, saknar. Adriana, Patrick, Nat, Lionell, Emma, André, Sarah, Erika, Matilda, Nick, Evo, Olivier m.fl m.fl. Thankyou! And as Nat said, I'll propably see you guys around soon anyway! ;)
Visst var det mindre kul saker. Som morden, min konstanta flunssa, manetsting o stigande på nåt vasst i slutet, Petros solbrända näsa, alla pengar vi gjorde av med och min kamera, men inget kan förstöra dessa 2 veckor.
Jag var lycklig för första gången på 16 månader och jag har på känn att Petro trivdes rätt så bra med. Yolo Y'all som Sarah skulle ha sagt det.
<3, Laura